1880-1916 German Franz Marc Locations Franz Marc was born in 1880, in the German town of Munich. His father, Wilhelm, was a professional landscape painter, and his mother Sophie was a strict Calvinist. He began study at the Academy of Fine Arts, Munich in 1900. In 1903 and 1907 he spent time in Paris and discovered a strong affinity for the work of Vincent van Gogh. Marc developed an important friendship with the artist August Macke in 1910. In 1911 he formed the Der Blaue Reiter artist circle with Macke, Wassily Kandinsky, and other artists who decided to split off from the Neue K??nstlervereinigung movement. He showed several of his works in the first Der Blaue Reiter exhibition at the Thannhauser Galleries in Munich between December 1911 and January 1912. The exhibition was the apex of the German expressionist movement and also showed in Berlin, Köln, Hagen, and Frankfurt. In 1912, Marc also met Robert Delaunay, whose use of color and futurist method was a major influence on Marc's work. Marc became influenced by futurism and cubism, and his art became stark and abstract in nature. His name was on a list of notable artists to be withdrawn from combat in World War I. Before the orders were carried out, he was struck in the head and killed instantly by a shell splinter during the Battle of Verdun (1916).   Related Paintings of Franz Marc :. | Three cats | Deer at Dusk (mk34) | Fighting Forms (mk34) | Deer in the Snow (mk34) | Birds |
Related Artists:
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Abraham Fischer
1850 ?C 1913,was the sole Prime Minister of the Orange River Colony in South Africa. He was originally a lawyer in Cape Colony, joining the bar in 1875. He became vice-president of the Orange Free State's volksraad in 1893 and a member of the executive council in 1896. During the Boer War he went to Europe to solicit support for the Boers, returning in 1903 to practice law in the newly-formed Orange River Colony. Continuing to promote the Boer cause, he helped form the Oranje Unie party in May 1906 and became its chairman; the party won the majority of seats in the colony's first elections that were held in November 1907. On November 27, he was chosen as Prime Minister, and stayed in that position until it ceased to exist with the union of May 31, 1910. He then joined the cabinet of the Union of South Africa.
Baron Gerard
There have been three baronies created for descendants of the Gerard family who resided at Bryn, Ashton in Makerfield, Lancashire and Kingsley, Cheshire in the 13th century. The title Baron Gerard of Gerards Bromley, was created in the Peerage of England on 21 July 1603 for Sir Thomas Gerard (d. 1617), son of Sir Gilbert Gerard (d. 1593) Attorney General between 1559 and 1581 and Master of the Rolls in 1581, who acquired estates at Gerards Bromley and Hilderstone, Staffordshire. The first Baron was Lord President of Wales between 1610 and 1617. The barony passed in direct line of succession until the death of the fifth Baron in 1684 when it passed to his second cousin Charles, and upon his death without a male heir , to his brother Philip Gerard, a Jesuit priest who died childless in 1773 when the barony expired. The title of Baron Gerard of Bryn in the County Palatine of Lancaster, was created in the Peerage of the United Kingdom in 1876 for Sir Robert Gerard, 13th Baronet. The title followed the line of the first Baron's eldest son until the death of the latter's grandson, the fourth Baron, in 1992. He was succeeded by his second cousin once removed, the fifth and present holder of the barony. He is the great grandson of Captain the Hon. Robert Joseph Gerard-Dicconson, second son of the first Baron. A Gerard Baronetcy had been created in the Baronetage of England in 1611 for Thomas Gerard, Member of Parliament for Liverpool, Lancashire, and Wigan who was a direct descendant of the family of Bryn. He was succeeded by his son, the second Baronet. He also represented Liverpool in the House of Commons. His son, the third Baronet, was a Royalist during the Civil War and spent a large part of his estate in in his support for King Charles I. His great-great-great-grandson was the aforementioned thirteenth Baronet, who was elevated to the peerage in 1876. For the title Baron Gerard of Brandon, in the County of Suffolk, created in 1645 for a great-grandson of Sir Gilbert Gerard (mentioned above), see Earl of Macclesfield.